jag ska vara ärlig och säga det rakt ut. Det känns som livet är över. Jag har nått min gräns och jag pallar inte mer. Det är så hopplöst att alla mina inlägg ska vara deppiga, men jag har inget positivt att säga och säger jag ingenting alls så blir min uppdatering dålig och ja ni vet. Kan ju faktiskt skriva vad jag vill i och med att det är min blogg, men ja ja.
Har bråkat så sjukt mycket med mina föräldrar och jag känner mig riktigt förolämpad men det är okej. Bryr mig inte mycket om det helt ärligt. Lyssnar inte på bullshit. Mamma var påväg att boka en enkelresa hem till sverige åt mig då jag är pest och pina enligt familjen, yippie (vet att du läser det här mamma). Men jag blir kvar ändå och jag kan inte ens förklara hur jag mår just nu.. Längtar verkligen tills Linn kommer hit så att man kan få skratta och va glad för ett tag.
POSITIV tjej, låt mig!!!
Förövrigt så var jag i skolan idag i 2h och hann göra en halv uppgift, inte lätt när man sitter med tårar i ögonen och har svårt för att koncentrera sig när man endast tänker på annat än skolarbetet.
POSITIVA BILDER, JA!
POSITIVA BILDER, JA!
POSITIV tjej, låt mig!!!
Anna
Hejsan!
Jag har sett dig en gång och nu hittade jag din blogg haha, jag kan verkligen förstå dig med allt att ha flyttat osv. Jag bor i England nu så jag kan verkligen förstå dig, dock har jag haft det lättare i skolan då alla vart jätte hjälpsamma här! Men vill bara säga att jag förstår dig verkligen och du är sjukt stark det är stort att flytta till ett nytt land med nytt språk och nya människor. Du kommer klara detta det kommer ta tid men snart kommer det bli bra, tror på dig :)
1